Var in till Arbetsförmedlingen idag. som vanligt sa dom inget vettigt. men jag hade tur, pappa skjutsade mig fram och tillbaka till mora, så slapp jag 5 timmar dödtid i mora. så det var tur. så var jag med pappa resten av dagen och hjälpte till med företaget. i och med det så var hela dagen efter arbetsförmedlingen en otursdag. otur är nog lindrigt sagt. Den första otursgrejen som inträffade idag var att när pappa klippte gräset hos en kund, medans jag gick och röjde, så sprätte en sten upp på rutan på förardörren, så hela rutan gick sönder och blev till tusentals bitar. vilken röta. så vi var till glasmästarn och fixade nån plast istället, plasten ser man inte igenom när man tittar åt vänster när man står i en korsning, så man måste öppna dörren.
den andra otursgrejen som inträffade var hos en annan kund, pappa hade fastnat på gräsmattan och ena bakhjulet på åkergräsklipparen snurrade och spann, så jag gick naturligtvis för att knuffa på för att han skulle kunna ta sig iväg, så står jag så dumt till när han åker iväg, så blir jag träffad av gräsuppsamlaren, och snubblar, så blir min fotled överkörd av gräsuppsamlaren, vilket ledde till att jag ramlade omkull och vred till foten ännu mer, så nu är foten stukad och något svullen.
Men jag tänker fanimej inte gå till någon läkare, såvida det inte blir värre. såvida jag inte har så ont att jag inte kan arbeta. men jag tänker banne mig arbeta även om jag inte borde. min kropp pallar inte hur mycket som helst. men mitt psyke gör nog att jag kommer ge mig fan på att jag ska klara saker och ting, även fast det borde vara fysiskt omöjligt. med mitt psyke kan jag inte vara hemma och vara sjukskriven. jag skulle inte palla det psykiskt, jag skulle bli deprimerad, och säkerligen självmordsbenägen om jag var tvungen att vara hemma. jag menar som så att så länge jag klarar av att gå upp ur sängen på morgonen så klarar jag av att gå till jobbet. jag har inte ens råd att vara sjuk. Jag skulle nog klättra på väggarna efter några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar