Tur i oturen

Var in till Arbetsförmedlingen idag. som vanligt sa dom inget vettigt. men jag hade tur, pappa skjutsade mig fram och tillbaka till mora, så slapp jag 5 timmar dödtid i mora. så det var tur. så var jag med pappa resten av dagen och hjälpte till med företaget. i och med det så var hela dagen efter arbetsförmedlingen en otursdag. otur är nog lindrigt sagt. Den första otursgrejen som inträffade idag var att när pappa klippte gräset hos en kund, medans jag gick och röjde, så sprätte en sten upp på rutan på förardörren, så hela rutan gick sönder och blev till tusentals bitar. vilken röta. så vi var till glasmästarn och fixade nån plast istället, plasten ser man inte igenom när man tittar åt vänster när man står i en korsning, så man måste öppna dörren.
den andra otursgrejen som inträffade var hos en annan kund, pappa hade fastnat på gräsmattan och ena bakhjulet på åkergräsklipparen snurrade och spann, så jag gick naturligtvis för att knuffa på för att han skulle kunna ta sig iväg, så står jag så dumt till när han åker iväg, så blir jag träffad av gräsuppsamlaren, och snubblar, så blir min fotled överkörd av gräsuppsamlaren, vilket ledde till att jag ramlade omkull och vred till foten ännu mer, så nu är foten stukad och något svullen.
Men jag tänker fanimej inte gå till någon läkare, såvida det inte blir värre. såvida jag inte har så ont att jag inte kan arbeta. men jag tänker banne mig arbeta även om jag inte borde. min kropp pallar inte hur mycket som helst. men mitt psyke gör nog att jag kommer ge mig fan på att jag ska klara saker och ting, även fast det borde vara fysiskt omöjligt. med mitt psyke kan jag inte vara hemma och vara sjukskriven. jag skulle inte palla det psykiskt, jag skulle bli deprimerad, och säkerligen självmordsbenägen om jag var tvungen att vara hemma. jag menar som så att så länge jag klarar av att gå upp ur sängen på morgonen så klarar jag av att gå till jobbet. jag har inte ens råd att vara sjuk. Jag skulle nog klättra på väggarna efter några timmar.

Bitterfitta, alt. Kollektivtrafiken

Blev nyss ganska bitter. och det ska komma från en som sällan blir bitter. är ganska bitter på kollektivtrafiken eller snarare bristen på kollektivtrafiken. på måndag går dalatrafik över till sommartidtabellen. helt sonika är det mer eller mindre omöjligt att ta sig in till Mora från Orsa. Om man ser det så här vilket mitt dilemma faktiskt är: Jag ska som sagt in till mora, på måndag råkar det nu vara. Jag ska då vara inne i Mora på arbetsförmedlingen klockan 11.00, tro då på fan att dom har klaffat det så väl att dom ställt in bussen som går klockan 10 nu över sommarn. senaste bussen jag kan ta för att komma till arbetsförmedlingen i tid går klockan 07.55! 07.55! Den kommer fram till Mora 08.20! Va fan ska jag göra i Mora i 2½ timme? Jag har ingen lust att gå och lulla runt och inte göra ett skit heller. nått måste jag hitta på. Om jag gissar ganska bra så får jag nog vänta lika länge efteråt för att kunna ta mig hem till Orsa igen. Alltså på hela dagen så får jag ut 5 timmar dödtid. som jag inte har gjort ett enda vettigt eller konstruktivt på. helt jävla sanslöst. från både dalatrafiks sida och arbetsförmedlingens sida som bokar så in i helvete dumma tider.

solen

Vad det är skönt väder. men det är nästan för varmt. man blir så trött av värmen, men på samma gång blir jag rastlös av att sitta still hela tiden på grund av värmen. men jag är i solen nästan hela tiden. får en jäkla massa färg. man blir bränd, jäklar i mitt skal, vad man blir bränd. man är alldeles röd och dann. det svider inte så kjäkla mycket, och jag har iallafall inte börjat flagna. När det är som varmast är det nästan lugnast att bara fläka ut sig på soffan och inte göra ett dugg...